Lilltösen har blivit myndig!

Vår lilla Tess, minstingen, har nu fyllt 18 år och blivit myndig! Ofattbart, nu har vi helt plötsligt två vuxna barn… Jag vet att alla säger likadant och det är rätt uttjatat men man fattar ju verkligen inte hur tiden kan gå så fort!

Det blev ett lite speciellt födelsedagsfirande. På själva födelsedagen var varken jag eller Björn i USA utan vi befann oss i Sverige båda två. Otroligt dålig planering men det var lite svårt att styra den här gången av olika anledningar. Men veckan innan var även Tess och Brandon med oss i Sverige (Max var ensam kvar i USA eftersom han inte hade något direkt påsklov). Så på påskafton var vi hemma hos Björns syster och svåger, Berit och Roland, tillsammans med hela tjocka släkten. Jättekul och jättemysigt att träffa alla! Så då passade vi även på att fira Tess, några dagar för tidigt men det blev en stor överraskning för henne i alla fall! 🙂

Grattis Tess! Vi är så otroligt stolta över dig, så vacker inifrån och ut och så ovanligt klok. Du är en av de starkaste människor jag mött, som alltid vågar stå för vad du tycker och följer ditt eget hjärta utan att falla för något grupptryck. Älskar dig gumman, fortsätt att vara den du är! ❤

IMG_6093

Publicerat i allmänna funderingar | 5 kommentarer

Prom 2017

I lördags var det dags för Tess senior prom. Det är alltså den stora dansen som går av stapeln sista året i high school och som man brukar se i amerikanska high school-filmer (inklusive Grease, förstås!). Och det är väl ungefär så stort som det verkar när man ser det på film, faktiskt!

Först och främst ska man ju kanske ha en date, och då ska det inte bara frågas rakt upp och ner helst utan det ska göras en grej av det. Tess blev lurad hem till en kompis, där väntade ett spår av rosenblad som ledde in till kompisens rum där Tess pojkvän Brandon stod och väntade med ännu mer rosor, ett jättegosedjur, rosenblad i form av ett hjärta på väggen och svenska flaggan målad på bröstet. Mycket gulligt!

Sen är det en närmast hysterisk jakt på den perfekta klänningen. Först var Tess iväg tillsammans med några kompisar, när jag och Björn var i Sverige för några veckor sen, och letade. Hon hittade en som kostade $279, så jag bad henne leta lite till… Det får ändå vara lite måtta med tanke på att hon bara kommer att använda den en enda gång och dessutom är usel på att få tummen ur och sälja sina gamla klänningar!

Nästa gång var jag med och shoppade. Hon hittade den perfekta klänningen, som både hon och jag fastnade för innan vi ens tittat på prislappen. Och när vi väl gjorde det fick vi nästan en chock. Den hade kostat drygt $150, men var nu nedsatt till $38!!! Helt otroligt, och bara att tacka och ta emot. Sen köpte vi skor också och jag frågade i kassan om de inte hade någon bra kupong (här har i princip alla affärer någon kupong-kampanj på gång och har man inte kupongen kan man fråga i kassan så brukar de ha en ”butikskupong” som man kan utnyttja). Det enda de hade var 20% om man ansökte om kreditkort hos dem, jag sa att jag inte vill ha ett till kreditkort så då fick jag rabatten ändå plus någon annan de hittade, utan att behöva ansöka om kortet. Älskar detta landet och hur lätt det brukar vara att få lite extra bra priser på saker bara man kommer ihåg att fråga!

Hem med våra fynd i triumf, men säg den glädje som varar. Två dagar senare upptäckte Tess att en del av strasspärlorna på klänningen saknades, det var väl därför den var så kraftigt prissänkt förstås. Så då ville hon inte ha den längre förstås, utan hon tog med sig en kompis och åkte och lämnade tillbaka den. Som tur var skulle kompisen plocka upp sin klänning, i en affär som heter David Bridal’s och som är specialiserad festklänningar, så Tess bokade tid för utprovning av klänning samtidigt. Jag vågade inte ens tänka på vad klänningarna kostade där om man behövde boka tid för att komma dit, men blundade och hoppades på det bästa. Och se på tusan, hon hittade en för $129! Kändes som rena vrakpriset just då, och det bästa av allt var att jag inte behövde åka med för en fjärde shoppingrunda så det var bara att tacka och betala!

Så kom den stora dagen! Det var alltså i lördags, den 1 april. Jag kunde bara inte hålla mig utan vid frukost sa jag förskräckt till Tess att jag precis fått ett mail från skolan att prom var inställt pga en gasläcka. Förra året blev det nämligen strömavbrott när det var homecoming-dans så att den blev inställt i sista minuten, så jag tyckte det var ett trovärdigt aprilskämt. Och det var det också, visade det sig. Tess kastade sig på telefonen och meddelade alla kompisar innan Björn tyckte så synd om henne att han talade om att det bara var ett aprilskämt. Hon blev inte helt glad kan jag väl meddela och det tog en stund innan hon kunde förlåta sin uppenbarligen klart överdrivet skojfriska mor…

Nåja, hon kom över det till slut och på eftermiddagen åkte vi iväg hem till Brandon för att möta upp hennes vänner så att vi kunde fotografera dem allihop.

Först bara Tess och Brandon, när han skulle ge henne corsagen (”blomsterarmbandet” som killen ger sin date och som ska matcha färgerna på hennes klänning):

 

Och sen skulle ju även Brandon få sin lilla bukett fastnålad på kavajslaget:

Looking good!

Och sen anlände alla andra och det var dags för gruppfotografering:

Jakten på det perfekta stället med den snyggaste bakgrunden…

Alla föräldrar redo med kameran?

Japp, då kör vi:

Tess och Caroline:

Tess och Maggie:

Tess och Katie:

Vi döpte dem raskt till The ”burgundy girls”…

Charlie’s angels!

Och så den klassiska high school sweethearts-posen:

Efter fotograferingen åkte hela gänget iväg till en restaurang och åt innan dansen. Det ingick visserligen mat i inträdet till prom ($40 per person går en sån biljett lös på här, för den som är nyfiken), men det brukar inte vara någon kulinarisk höjdare direkt så många väljer att gå ut och äta innan istället. Själva dansen har jag inte fått reda på så mycket om av min dotter, mer än att det var ”jättekul!” så vi får väl lita på det! Klockan 23 var den över i alla fall och då åkte Tess och de andra iväg till IHOP och åt pannkakor, vilket är något av en tradition här.  Måste vara en syn att vara inne på IHOP (vilket jag för bara ett par år sen fick lära mig är en förkortning för International House of Pancakes, lite lustigt det där hur man bara vänjer sig vid ett namn utan att fundera så mycket på vad det står för!) och se massa high school-kids ramla in uppklädda till tänderna!

En mycket lyckad senior prom, så roligt för Tess (och oss andra på avstånd) att få ha upplevt detta!

Publicerat i olikheter, skola | Lämna en kommentar

En sorglig dag…

…för Amerika och för världen. Idag svärs han in som USAs 45:e president, Donald Trump. Just precis nu när jag skriver detta kliver Michelle och Melania ut från Vita Huset och sedan Barack och Trump, på väg till installationen, och det skär i hjärtat att se. Samtidigt kan vi se hur Hillary Clinton anländer, med fullständigt stenansikte. Strongt av henne att komma dit, måste ju minst sagt vara en fruktansvärd dag för henne.

På något sätt känns det ännu värre att det är just Obama han efterträder, att gå från denna intelligenta, medkännande, humoristiska och varma president till en mentalt instabil, barnslig, rasistisk och homofobisk dito. Inte för att det egentligen hade varit lättare vem det än hade varit han efterträdde men kontrasten denna gången är ju så stor den kan bli.

Vi hade bokat hotellrum i Washington för flera månader sen, för att kunna vara med på plats och fira den historiska händelsen när USAs första kvinnliga president svär presidenteden. Nu blev det ju inte historiskt, åtminstone inte i det avseendet, istället kommer det otroliga att hända att en man som allt av döma inte är mentalt frisk ska ska sväras in. Knappast något man vill fira, så vi avbokade hotellrummet. Visserligen ska det anordnas en Womens March on Washington på lördag (för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen) och den hade jag gärna velat gå med i men vi skippar att åka dit över huvud taget. Det fascinerande är att när vi bokade hotellrummet i somras så var det redan ganska så fullbokat i Washington, det var inte helt lätt att hitta ett hotellrum som låg hyfsat bra till. Nu när vi gick in och avbokade, i förrgår, så fanns det helt plötsligt nästan 50% lediga rum över hela stan! Alltså var det många, många som gjorde som vi, bokade tidigt för att kunna få vara med och fira Hillary och sen avbokade när det stod klart vem som vunnit valet.

Och nu är det gjort. USA har en ny president. So help us God…

Publicerat i allmänna funderingar | 9 kommentarer

Tidsresa

Idag ska Tess till läkaren och behöver därför gå tidigare från skolan. Nu går hon ju i sista året på high school, alltså 12:e klass, och då tänker man sig ju kanske att det räcker med att hon skulle säga till läraren att hon behöver gå tidigt. Icke då. Trots att eleverna vid det laget är stora nog att ha körkort och köra bil själv till skolan, och dessutom kanske till och med har hunnit fylla 18 år och kan rösta i presidentvalet, så är de inte tilltrodda att själva ta ansvar för en sådan sak som att gå en timme tidigare från skolan. Nej, en förälder måste skriva en lapp, inklusive namnteckning.

Detta visste vi ju förstås, så imorse skrev jag lappen som Tess skulle ha med sig. Och som hon naturligtvis glömde hemma på köksbänken. Till saken hör att vi ”bara” har tre bilar i familjen, så Björn, Max och Tess har varsin för att ta sig till jobb och skola och jag har således ingen alls. Bussar existerar inte här i Summerfield, så jag är ganska fast där jag är här hemma. Alltså ringde jag attendance office på skolan och förklarade läget, min dotter måste gå tidigt, glömde lappen och jag har ingen bil så jag kan inte komma och hämta henne och ”checka ut” henne själv. Så räcker det möjligtvis med att jag pratar med dig i telefon nu och intygar att Tess måste gå kl 2.20?

Nix, det gick ju förstås inte, hon måste ha en undertecknad lapp. Jag antar att det är för att verkligen kunna se att det är jag och ingen annan som ger tillåtelse, men teoretiskt sett så skulle ju vem som helst kunna skriva lappen och fejka min namnteckning så jag ser inte riktigt skillnaden… Nåväl, jag förklarade igen att jag inte har någon bil så hur gör vi då, är det ok om jag mailar till henne istället? Nix, handskriven lapp skulle det vara men hade jag möjligtvis en fax hemma så jag kunde faxa in lappen till henne? Nej, någon fax har jag inte eftersom, höll jag på att tillägga, det är 2017 nu och faxen har varit utdöd i större delen av den utvecklade delen av världen sen ett par decennium tillbaka, men jag höll mig. Inte reta upp skolpersonalen i onödan! Till slut enades vi om att det var ok om jag tog ett kort på lappen och mailade den till henne. Case closed.

note

Publicerat i olikheter, skola | 6 kommentarer

Årets första vinter avklarad

I fredags anlände vintern till North Carolina, och hela USAs östkust för den delen, i form av snöstormen Helena. Det skulle börja snöa vid 8-tiden på kvällen enligt min vanligtvis mycket pålitliga app, men redan vid 4-tiden började de första flingorna singla ner. Jag hade valt denna dag, av alla j*kla dar, för att åka och handla på Walmart, och där spreds paniken omedelbart. De hade ju varnat i flera dagar om att det skulle snöa till helgen så alla människor var ute för att bunkra mat som om de skulle bli insnöade i veckor. Fascinerande att det är så varenda gång det ska komma snö, alla borde ju veta att snön sällan ligger kvar mer än 2-3 dagar! Men såhär ser hyllorna ut i affärerna varenda gång det är tal om snö:

walmart

När jag kom ut därifrån hade snöflingorna börjat falla, och det var fullkomlig kaos på parkeringsplatsen och sen långa köer hela vägen hem. NC-bilförare och snö går helt enkelt inte ihop!

Sen snöade det hela natten och större delen av lördagen, det är tydligen 15 år sen så mycket snö har kommit här! Det bästa var att det var väldigt torrt i markerna innan snön kom, och sen höll sig temperaturerna under nollan hela tiden så det låg 20-30 centimeter pudersnö på marken. Så himla vackert och dessutom lätt att gå i när man slapp pulsa runt i blötsnö.

Jag och Björn tog en promenad med hundarna ut i skogen här hemma och bägge vovvarna var helt lyriska över det vita fluffet som kommit!

java-snow

morris

morris-snow-1

tradstam

På söndagen var det ännu vackrare, då hade det definitivt slutat snöa, det var runt 7-8 minusgrader och den där fantastiska blåa North Carolina-himlen:

angen

När vi väl flyttar härifrån kommer jag verkligen att sakna den där himlen, har aldrig sett en så blå färg som himlen har här en kall och solig vinterdag!

Skolorna stängde ju förstås, när vägarna ser ut såhär och inga snöplogar är att vänta så går det ju helt enkelt inte att ta sig dit:

isvag

Först blev det en snow day på måndagen, och sen ringde de om att även på tisdagen skulle skolorna vara helt stängda. På tisdag eftermiddag kom faktiskt, hör och häpna, en plogbil och skivade av snölagret på vägarna i vårt område men lämnade en blankslipad is kvar så att det knappt ens gick att  på vägen. Suck. Dessutom plogade den bara några av våra vägar, så det blev en ganska så vild diskussion i den facebook-grupp som vi har för de som bor i Lennox Woods. De som fått blankslipade och snorhala gator klagade över det, och de som fortfarande hade helt orörda snöhögar kvar på sina gator klagade över det. Det hade nog varit bättre om den hållit sig borta helt och hållet!

På onsdagen skulle det bli 10 plusgrader och lite regn, så nu trodde åtminstone jag att skolorna skulle öppna om än kanske 2-3 timmar senare än vanligt så att snön skulle hinna smälta undan ordentligt på vägarna. Men icke då, det blev stängt hela dagen även då, så nu är vi alltså uppe i 3 make up-days allaredan. Make up-days är alltså de dagar som de tar av påsklovet och sommarlovet för att kompensera för de lediga snödagarna. Inte så populärt!

Idag torsdag var dock vintern definitivt över för denna gången och vi tog direkt ett stort skutt över till sommaren istället. Temperaturen toppade på +20 grader! Helt ljuvligt underbart förstås, men samtidigt skrämmande. Tisdag natt var det -15 grader, drygt två dygn senare är det alltså +20… Nu när jag skriver detta är klockan tio på kvällen, det är den 12 januari och det är 16 grader varmt ute. Nånting är väldigt fel med klimatet!

Publicerat i allmänna funderingar | 2 kommentarer

Amerikanska hus – inget för den veke

När de byggde vårt (och, misstänker jag, de flesta) hus här i North Carolina kom de på en kul grej. ”Vi sätter bara in en termostat i bottenvåningen och så får den känna av och beräkna temperaturen i hela huset!”. ”Ja, och så sätter vi den i det största utrymmet, det som är hall, matsalsrum, vardagsrum, kök och köksingång i ett, då blir det helt jäkla omöjligt att beräkna temperaturen rätt i övriga huset. Mohahaha!”.

Sagt och gjort, med följden att det i princip aldrig är lagom, eller ens hyfsat behagligt, varmt nånstans under vintern. Jag vill gärna ha dörren stängd in till sovrummet på nätterna till exempel, åtminstone på helgerna när man vill sova lite längre och slippa bli väckt när solen går upp och skiner in genom vardagsrumsfönstren. Men då brassas det ju på med lika mycket värme i sovrummet som i det stora utrymmet i resten av bottenvåningen, så vid 2-tiden på natten vaknar man av att det är närmare 30 grader varmt och man badar i svett.

Häromnatten natt prövade vi (läs Björn) en annan grej. Jag har haft väldiga bekymmer med min onda rygg på sistone och nu var det såpass illa att Björn volonterade till att ta soffan så att jag skulle kunna sova bättre. Och det var ju jättesnällt, iofs. Problemet var bara att han då dels stängde dörren in till mig och dels, eftersom det var minusgrader ute och därmed svinkallt i detta hus med papperstunna väggar, tände i öppna spisen för att få lite värme. Och det fick han. Såpass mycket att termostaten kände att ojdå, här är ju jättevarmt så nu får vi dra ner värmen till ett minimum. I hela huset. På morgonen vaknade jag och var blålila om nästippen, som var det enda som stack upp utanför duntäcket. Jag sträckte ut en darrande och omedelbart frostnupen hand och satte på mig mina glasögon, efter att först med naglarna ha skrapat bort rimfrosten från glasen, och skuttade huttrande ut i vardagsrummet för att få lite värme.

Säga vad man vill om Sverige och de kalla och råa Göteborgsvintrarna, men jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som jag gjort sen vi flyttade hit till amerikanska södern…

Publicerat i allmänna funderingar, olikheter | 4 kommentarer

Stolt ”svärmor”

Apropå jul och så, så måste jag få skryta lite om min ”svärson”, Tess pojkvän Brandon. En otroligt kreativ och driftig kille! Han och hans vän har startat ett företag ihop, de började redan när de gick andra året i high school, och utvecklar mods och appar till Minecraft. Nu till jul kom de på en annan idé. Det är ju vanligt här att tomten kommer till olika malls och varuhus och så får barnen sätta sig i knät och tala om vad de önskar sig i julklapp. Och köa länge och även betala dyrt för det!

Nu kom Brandon och hans kompanjon på att de skulle skapa en app där man antingen kan skicka in sin önskelista och få ett svar från tomten, eller också boka en tid så att barnet kan prata live med tomten via FaceTime. Det blev en dundersuccé, appen sålde så bra att de låg på top 100-listan över mest nedladdade betal-appar i världen! Lokal-TV fick även nys om saken och gjorde ett inslag med Brandon och hans kompanjon, a.k.a ”tomten”. Kul! Här kan man se intervjun: http://www.wfmynews2.com/news/local/greensboro-santa-video-calls-with-children-around-the-world/371376125

 

Publicerat i allmänna funderingar, jul | 4 kommentarer

Julafton 2016

Julafton blev lite annorlunda än tidigare år i den Villingska familjen, och inte helt utan komplikationer! Morgonen började dock som vanligt med vittjande av de första julklapparna i julstrumporna som hänger vid öppna spisen, amerikanskt så det förslår.

img_0286

Sedan julgröt kl 13, dock utan rimmande i år eftersom vi inte hade några mandlar hemma. Illa! 🙂

Björn hade de senaste dagarna hårdbevakat postgången, men när klockan var nästan två på eftermiddagen på julafton och julklappen han köpt till mig, som han beställt flera veckor innan julafton, ännu inte hade kommit blev han smått desperat. Ett antal telefonsamtal senare kunde han konstatera att just den postbilen som just hans paket låg i hade blivit rånad på väg upp från Florida, och all post var än så länge spårlöst försvunnen! Villing-effekten strikes again…

Nu är ju Björn inte den som bara ger upp, utan efter att ha kollat med övriga familjen om det var ok att han försvann några timmar mitt på självaste julafton så satte han sig i bilen för att jaga rätt på en ersättningsjulklapp. Han ville verkligen att jag skulle få ett paket att öppna, även om det innebar några timmar bakom ratten ❤

Under tiden gjorde jag färdigt maten till julbordet. Stackars Tess var jätteförkyld och låg nedbäddad större delen av dagen, men Max kunde assistera lite grann åtminstone. Klockan 15 bänkade vi oss framför tv’n, jag hade efter tips från en i en FB-grupp jag är medlem i lyckats hitta en spellista på youtube med de flesta av Kalle Ankas jul-filmerna. Mysigt!

Sedan fick vi en extra gäst som för första gången fick pröva på att fira en svensk julafton. Tess pojkvän Brandon kom nämligen hem till oss efter att ha jobbat på dagen, här i USA firar man ju jul på juldagen så på julafton är det en vanlig dag och många jobbar som vanligt. Jättekul att få visa honom hur vi firar jul, och Tess piggnade till rejält när han kom 🙂

tb-jul

Närmare sex på kvällen kom Björn äntligen hem efter en, lyckligtvis, lyckad jakt på min julklapp. Äntligen kunde vi sätta oss till bords och äta julmat! Brandon fick en snabbgenomgång så att han skulle veta vad som bjöds, de flesta rätterna hade han ju aldrig sett förr:

julmat

Sjävklart hade vi ju kokt potatis, köttbullar, korv och skinka också men de stod på bordet. Nytt för i år var även att Tess ju är vegetarian sen ett antal månader tillbaka, så längst bort står lite vegetariska alternativ: falafel, cous-cous, gurk/yoghurtsås och Janssons frestelse utan ansjovis. Brandon hade varken ätit sill, gravad lax, räkor med skal eller omelett med svampstuvning förut så jag var lite orolig för om han skulle klara av att äta nåt av det men han imponerade stort och var nog den som åt mest av alla, imponerande! Gravlaxsåsen gjorde jättesuccé, han tyckte så mycket om den att han åt den till både Jansson och skinkan! 🙂 Däremot var han lite konfunderad när det gällde räkorna. Här i USA serverar man ju aldrig vare sig räkor eller kräftor med skalet på så han hade aldrig skalat en räka i hela sitt liv. Stackarn försökte peta bort skalet med hjälp av kniv och gaffel vilket ju inte var så lätt… 🙂

Sedan var det äntligen dags för julklappsutdelning. Tess agerade som vanligt tomte, dock utan tomteluva i år eftersom vi inte kunde hitta den:

img_0332

 

Jag fick jättefina julklappar, en bok av Max (tredje delen i Elena Ferrantes Neapel-serie, läs den serien om ni inte gjort det, den är grymt bra!), sån där grej man sätter i eluttaget så det luktar gott i huset av Tess, och en jättehäftig termosmugg som ser ut som ett kameraobjektiv av Brandon.

Och så var det då Björns present. För ett par år sedan köpte en av hans vänner i Sverige en kohudsmatta via oss, och jag tyckte den var så himla snygg. Jag är ju inte storviltjägartypen som skulle vilja ha jakttroféer liggandes på golvet direkt, men en kohud från kossor som ändå gått till slakt ser jag inget fel i. Så nu hade Björn köpt en till mig i julklapp från samma ställe, och fått välja ut vilken han ville ha från några bilder så att färgen och mönstret skulle bli så bra som möjligt. Och så går postbilen och blir rånad! Så det han gjort under de timmar han varit borta var att i panik ringa till IKEA i Charlotte och fråga om de hade några inne. Han fick prata med chefen för mattavdelningen, som var svensk, förklarade att han körde från Summerfield (nästan 4 timmar t.o.r)  och att han inte hade mer än några minuter på sig i varuhuset om det inte skulle bli en totalförstörd julafton med kall julmat och arg familj. Chefen förstod precis och plockade ut ett par stycken som han kom och mötte Björn med så att det skulle gå så fort och smidigt som möjligt, allt som allt var han i varuhuset i 13 minuter! 🙂

Under denna tid hann han däremot bli ”påhoppad” av en amerikan med riktigt rejäl bred southern-dialekt som drog en lång harang. Björn förstod knappt ett ord (alla som pratat med någon med den där riktigt rejäla dialekten förstår nog varför!) med fattade till slut att mannen frågade efter nån vara. Björn förklarade då att han inte jobbade där så han kunde tyvärr inte hjälpa honom. Nu hör det till saken att Björn åkt till IKEA klädd i sin Volvojacka:

crew

Så mannen tittade på honom och sa, smått anklagande, ”Men hallå eller (ok, ”hallå eller” är en fri tolkning), det står ”crew” och det står ”Sweden” och det är till och med en svensk flagga på bröstet. Klart man tror att du jobbar här då?!” Och det är inte utan att man kan hålla med honom! 🙂

Nåväl, Björn fick med sig en matta i alla fall, och for i ilfart hem igen. Jag blev superglad och överraskad, mattan är jättesnygg!

ikea

Men hör och häpna, några dagar senare lyckades de hitta postbilen och de flesta paket var faktiskt kvar i den. Så nu blev det några spännande dagar, var vårt paket kvar också och skulle de i så fall lyckas leverera det hela vägen hem till oss? De sa till oss att hade vi inte fått det på tisdagen efter jul så var det förmodligen kört. Tisdagen kom och gick och inget paket. Men se på tusan, på torsdagen kom det! Och denna mattan var riktigt läcker, och dessutom bra mycket större än den från IKEA:

brasilien

Så nu får vi se hur vi ska göra, lämna tillbaka en av dem eller kanske faktiskt behålla båda? Beslutsångest!

På det stora hela taget en riktigt bra jul!

 

 

Publicerat i jul | 10 kommentarer

Omtänksam polis

För ett par dagar sen körde Max till skolan på morgonen som vanligt. Bland annat kör han förbi en sjö och sedan strax efter ligger det en elementary school där det är sänkt hastighet ett par timmar på morgonen och på eftermiddagen när föräldrarna lämnar och hämtar barnen. Nu var det dock mitt på dagen och tämligen lugnt i trafiken, Max har tentavecka denna veckan så han skulle bara in och skriva en tenta den dan.

Han satt och funderade lite i största allmänhet så där som man gör när man kör bil tämligen sakta men där det inte är någon direkt trafik som man behöver koncentrera sig på. Höll i ratten med en hand och hade den andra vid munnen och bet tankspritt på en knoge. Allt var frid och fröjd.

Då plötsligt hör han hur en polissiren tutar till bakom honom, tittar i backspegeln och ser blinkande blåljus och en polis som tecknar åt honom att köra in till kanten. Vad sjutton nu?! Klockan var som sagt mitt på dagen men första tanken var ändå att han kanske kört för fort förbi skolan trots att han egentligen visste att det inte borde vara sänkt hastighet just då.

Han stannade bilen, körde ner rutan och satt med bägge händerna på ratten (mycket viktigt om man blir stoppad av en polis här i USA – de måste se att man inte har ett vapen i händerna) och väntade på att polisen skulle komma fram till honom. Polisen närmade sig lite försiktigt och kikade oroligt in i bilen och frågade om Max var ok. Jaa? svarade Max, mycket undrande.

Det visade sig att den stackars polisen sett Max köra förbi, med en hand för munnen, misstolkade det totalt och trodde att det satt någon i baksätet som försökte strypa honom! Greensboro känns lite sömnigt emellanåt men polisen är uppenbarligen alert, beredd på  det mesta och redo att gripa in i varje tänkbar situation, det känns ju betryggande i alla fall även om det denna gången blev lite tokigt! 🙂

Publicerat i allmänna funderingar | 3 kommentarer

Otäck reality check

Igår kväll ringde telefonen, det var från Tess skola. De ringer praktiskt taget dagligen med förinspelade ”important announcements” om än det ena och än det andra, vi brukar låta svararen ta det så att meddelandet finns kvar om det nu är nånting som faktiskt är viktigt. Och denna gången var det faktiskt det. Meddelandet kom även som mail:

Good evening Northern High families, this is Principal M.
This evening we learned of rumored violence at school tomorrow.
The sheriff’s department is investigating the rumors.
We take student safety very seriously and plan to have a normal school day with extra deputies on campus as a precaution.
I will update you if any new information becomes available.
Vi blev ju, förstås, helt ställda. Vadå rykte om våldsamheter som ska ske på skolan imorgon? Vad menade de? Jag frågade Tess och hon visste ingenting. Här i vårt bostadsområde har vi en gemensam Facebook-grupp, och eftersom praktiskt alla barn här går på samma skola som Tess la jag ut ett meddelande där och frågade om någon visste något mer. Ingen hade en aning.
Men sen fick vi mer information från Tess kompis, vars mamma jobbar som vikarie på skolan. En kille, sophomore (dvs. går andra året på high school), hade blivit avstängd några dar för något han gjort. Detta gjorde honom väldigt upprörd, och idag var första dagen han skulle få komma tillbaka till skolan igen. Igår hade han, enligt ryktet, sagt till sina kompisar att de för sin egen skull inte skulle gå till skolan nästa dag, eftersom han skulle ”blow it up”.  Kompisens syster hade hört ryktet om detta, berättade för sin mamma som var den som i sin tur berättade om det för rektorn.
Herregud, helt plötsligt kändes det att vi verkligen bor i USA, skolskjutningarnas ”förlovade” land, och att våldet i ett enda skutt kom åt helsike för nära. Så hur skulle vi göra, inte ville vi ju låta Tess gå till skolan nu? Hur allvarligt var det egentligen, var det bara ett rykte eller hade killen verkligen sagt detta?
Tess trodde själv inte att det var någon fara och ville absolut gå till skolan. Uppenbarligen trodde ju inte skolpersonalen heller att det skulle vara någon risk att låta eleverna komma. Fy vilken svår sits att hamna i! Tills slut tog jag kontakt med mamman, som jag ju känner sen innan, och frågade henne hur hon resonerade. Hon lugnade mig med att hon hade pratat med rektorn, de hade killens namn och visste således vem han var. Sheriffen var kontaktad och höll på att utreda saken. Själv skulle hon låta sina två flickor gå till skolan, för som hon sa, de vet vem killen är och om de tror att det ligger något som helst seriöst bakom ryktet så kommer de ju inte att låta honom komma till skolan överhuvudtaget. Och det lät ju onekligen vettigt.
Så imorse åkte Tess till skolan som vanligt. Efter att hon åkt ringde rektorn på nytt, och meddelade nu att de undersökt saken och att det inte verkade finnas någon grund för ryktet och att de därmed ansåg det vara helt ofarligt att låta eleverna komma till skolan. Skönt! Men det är inte utan att det ändå kändes olustigt. Visst, den här tonåringen var inte den förste och kommer inte att vara den siste som i ren ilska och upprördhet vräker ur sig något mindre väl genomtänkt utan att mena ett ord av vad han säger. Men samtidigt händer det ju skjutningar hela tiden här, och efter varje sån händelse så ser man chockade anhöriga och vänner som säger att de aldrig hade trott att X skulle göra nåt sånt. Så uppenbarligen händer ju ibland även det otänkbara, men skillnaden nu var åtminstone att de ju som sagt visste vem killen var och därmed kunde punktbevaka honom.
Och puh, inget hände. Tess kom hem på eftermiddagen som vanligt, men skoldagen hade inte varit riktigt som den brukar. Det var kanske en tredjedel av eleverna som hade vågat sig dit, resten stannade hemma. Om de allihop var såpass oroliga eller om en del av dem tog chansen att få en ledig dag ska jag låta vara osagt, men helt klart var ju att detta skrämt upp människor rejält. En mamma här i området la ut ett meddelande på Facebook att en grupp elever skulle samlas utanför skolan på morgonen och be tillsammans och vem som helst fick komma dit och delta. Det var en kille som ständigt försöker frälsa Tess och  övertala henne att komma till hans kyrka som hade organiserat det (nej, hon gick inte dit).
Killen som orsakat allt rabalder var i skolan som vanligt. Skolpolisen var också där förstås, men det är han varje dag och det var ingen extra förstärkning. Skolpersonalen brukar patrullera runt i korridorerna även i vanliga fall och det gjorde de ju också idag, dock lite mer frekvent än vanligt. Annars en helt vanlig dag.
En tankeställare, verkligen. Som sagt, tonåringar har väl i alla tider slängt ur sig hot om än det ena och än det andra när de blivit upprörda över något, men detta visar ju med skrämmande tydlighet hur samhället blivit. Det är inte längre så att man kan rycka på axlarna när man hör sånt här, nuförtiden finns alltid en liten risk att något faktiskt ska hända. Och självklart ännu mer här i USA, där nästan alla har vapen hemma och vem som helst som blir förbannad alltså hur enkelt som helst kan få tillgång till en hel vapenarsenal och göra allvar av hot som annars bara hade runnit ut i sanden. Hade Hillary vunnit valet hade det kanske funnits en chans att vapenlagarna skärpts, men med Trump i Vita Huset lär det knappast hända. Det är en otäck värld vi lever i…
Publicerat i allmänna funderingar | 3 kommentarer