Det regnar is…

Igår fick vi vara med om ett naturfenomen som vi hittills bara hört talas om men inte sett: isregn! Det är alltså inte så hårt och intensivt som en hagelskur, och inte heller underkylt regn, utan det är helt enkelt precis som ett vanligt regnväder fast med frysta vattendroppar. Jag var ute med hundarna på förmiddagen när det kom en första skur, och det var lite fascinerande faktiskt.

Det gjorde inte det minsta ont så som hagel gör utan det var som ett fint duggregn, men man hörde i träden hur det liksom rasslade ner genom grenarna. Sedan la det sig som ett tjockt istäcke på precis allting. Så här såg bilen ut på eftermiddagen:

IMG_2462

 

Tyvärr täcks ju vägarna också förstås, så det var fullkomligt glashalt. Skolorna meddelade redan kvällen innan att de skulle stänga tidigare, så vid 13 var skoldagen över. Barnen var väldigt nöjda, tack vare att de ändå gick några timmar på förmiddagen så behöver de inte offra en ledig dag senare för att ta igen tiden så som man gör när det är en hel snow day.

Den här gången förstod jag till fullo varför man stängde skolorna, och det var i grevens tid också. Bara nån timme senare satte isregnet igång på allvar och det gick knappt att stå på benen överhuvudtaget när man gick ut. Läskigt!

Björn såg på morgonen att de körde med saltbilen på de större vägarna. Här blandar man saltet med sirap så att det blir lite klistrigt och inte sköljs bort så lätt från vägen om det skulle vara så att det kommer en regnskur innan det övergår till is/snö. Smart! Kan det vara den rikliga tillgången till corn syrup som gör att man kan ta sig råd att göra så tro? 🙂

På eftermidagen gick jag en runda med hundarna runt kvarteret, normalt tar det en halvtimme ungefär men nu tog det nästan en timme. Jösses, vad halt det var! Här i området lös både salt- och sandbilar med sin frånvaro kan jag säga. Det var helt omöjligt att gå på vägen, så jag gick i gräskanten i samtliga grannars trädgårdar istället. Hoppas de tyckte det var ok… Det är ju tur att ingen har staket runt sin trädgård 🙂

Nu på morgonen idag skulle Björn åka till Japan, och var således tvungen att ta sig till flygplatsen på något sätt. Han ringde ”vår” taxichaufför (som hjälpt oss så mycket både när vi var här på pre-visit och sen när vi flyttade hit med hundburar och packning upp över öronen…) redan igår och kollade med honom, men han vågade sig inte ut med sin bil. Den var bakhjulsdriven och han försökte få tag på en framhjulsdriven istället men det lyckades inte. Alltså fick Björn köra själv och ställa bilen på flygplatsparkeringen.

Jag var inne på att jag skulle köra honom, men vi kom fram till att det inte var så smart. Körde han själv var det ju åtminstone bara en sträcka, men om jag skulle köra måste jag ju tillbaka också och det skulle ju inte vara så bra om det slutade med att Björn satt på ett plan till Japan och jag låg på sjukhus 🙄

Jag var klart nervös när han åkte, men det gick bra som tur var. Han ringde när han kom fram till flygplatsen och berättade att det legat en bil väldigt nära bakom honom en bra bit. Till slut körde han in till kanten och släppte förbi den, så att den inte skulle braka rakt in i honom om han behövde bromsa. Sen dröjde det inte mer än några hundra meter innan han körde förbi bilen som låg i diket… Som sagt, de vet inte riktigt hur man ska anpassa körningen efter väglaget här!

För min och barnens del blir det en dag i hemmets lugna vrå idag, lika bra att passa på att städa tror jag. Oh, joy! 🙄

Annonser

Om utvandrare

Kvinna, 46 år gammal, med man, två barn, två hundar och två katter som flyttade till USA i januari 2012.
Det här inlägget postades i väder. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s