Amerikanska hus – inget för den veke

När de byggde vårt (och, misstänker jag, de flesta) hus här i North Carolina kom de på en kul grej. ”Vi sätter bara in en termostat i bottenvåningen och så får den känna av och beräkna temperaturen i hela huset!”. ”Ja, och så sätter vi den i det största utrymmet, det som är hall, matsalsrum, vardagsrum, kök och köksingång i ett, då blir det helt jäkla omöjligt att beräkna temperaturen rätt i övriga huset. Mohahaha!”.

Sagt och gjort, med följden att det i princip aldrig är lagom, eller ens hyfsat behagligt, varmt nånstans under vintern. Jag vill gärna ha dörren stängd in till sovrummet på nätterna till exempel, åtminstone på helgerna när man vill sova lite längre och slippa bli väckt när solen går upp och skiner in genom vardagsrumsfönstren. Men då brassas det ju på med lika mycket värme i sovrummet som i det stora utrymmet i resten av bottenvåningen, så vid 2-tiden på natten vaknar man av att det är närmare 30 grader varmt och man badar i svett.

Häromnatten natt prövade vi (läs Björn) en annan grej. Jag har haft väldiga bekymmer med min onda rygg på sistone och nu var det såpass illa att Björn volonterade till att ta soffan så att jag skulle kunna sova bättre. Och det var ju jättesnällt, iofs. Problemet var bara att han då dels stängde dörren in till mig och dels, eftersom det var minusgrader ute och därmed svinkallt i detta hus med papperstunna väggar, tände i öppna spisen för att få lite värme. Och det fick han. Såpass mycket att termostaten kände att ojdå, här är ju jättevarmt så nu får vi dra ner värmen till ett minimum. I hela huset. På morgonen vaknade jag och var blålila om nästippen, som var det enda som stack upp utanför duntäcket. Jag sträckte ut en darrande och omedelbart frostnupen hand och satte på mig mina glasögon, efter att först med naglarna ha skrapat bort rimfrosten från glasen, och skuttade huttrande ut i vardagsrummet för att få lite värme.

Säga vad man vill om Sverige och de kalla och råa Göteborgsvintrarna, men jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som jag gjort sen vi flyttade hit till amerikanska södern…

Annonser

Om utvandrare

Kvinna, 46 år gammal, med man, två barn, två hundar och två katter som flyttade till USA i januari 2012.
Det här inlägget postades i allmänna funderingar, olikheter. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Amerikanska hus – inget för den veke

  1. Katarina Granath skriver:

    Ha ha. Det låter inte klokt !
    Tack för att du delar med dig😀

  2. toktassarna skriver:

    hahaha

  3. Annika skriver:

    Så sant! Och sen att många av dem – speciellt i södern – är byggda i något som antagligen är wellpapp och där det drar iskalla stormvindar genom single-pane-windows och otätade väggar. Fy tusan så kallt det blir ibland. När vi bodde i lägenhet i Massachusetts så blåste vinden rätt igenom väggen – och då snackar vi ju en stat med riktig och utdragen vinter….
    Jag fattade aldrig poängen med flanell-lakan förrän jag bott ett tag i amerikanska hus…. nu älskar jag dem!

    • utvandrare skriver:

      Ja det är helt otroligt. Björn har köpt en ”lasertermometer” som man kan rikta åt olika håll och se hur varmt det är just där, så nu kan vi se att det kan skilja flera grader mellan en fönstervägg och en innervägg. Helt galet! Vi var till IKEA förra helgen och köpte nya, extra varma, duntäcken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s